V är ännu ett litet barn och jag ser hur snabbt han växer upp. Det känns som om det var igår som han var en bebis, och nu börjar han redan lära sig nya saker och utforska sin omgivning. Det dröjer inte länge innan han själv är tonåring, och jag vet att det kommer att medföra sina egna utmaningar
Jag är också orolig för min dotter R. Hon är bara två år gammal just nu, men hon är redan så aktiv och nyfiken. Jag kan bara föreställa mig hur vild hon kommer att vara när hon når tonåren! Jag är inte säker på att jag är redo för all den dramatik som kommer med att uppfostra tonåringar
Men trots mina farhågor är jag också glad över att få se mina barn växa upp till självständiga unga vuxna. Jag vet att det inte kommer att bli lätt, men det kommer att vara värt det att se dem lyckas i livet. Och så länge vi håller oss nära varandra som familj vet jag att vi kan klara av allting tillsammans. Jag kan bara finnas som stöd på livets väg – för jag tror alla behöver få välja sin väg själva.
