Längtan efter samhörighet är något som alla människor känner någon gång i livet. Det är den där känslan av tomhet som uppstår när man inte har någon att dela sitt liv med. För mig har det varit särskilt svårt sedan min skilsmässa för två år sedan. Min ex-fru var min bästa vän och vi gjorde allting tillsammans. Att förlora henne var som att förlora en del av mig själv. Men vissa personer är nog bara inte menade att vara tillsammans.
I dessa dagar finner jag mig själv längtande efter den känslan av samhörighet igen. Jag vill kunna komma hem från jobbet och prata med någon om min dag, eller bara koppla av i soffan med min partner och titta på tv. Det verkar som om alla numera är så upptagna att de inte har tid för relationer längre. Men är det verkligen värt att offra vår lycka?
Jag vet inte hur det är med dig, men jag är hellre ensam men lycklig än att ha ett upptaget liv utan någon att dela det med. Så låt oss alla ta oss tid för relationer, även om det bara är vänskap, och se om vi kan hitta lite lycka tillsammans.
