Jag snubblade över en artikel på kajak.nu om en novemberpremiär för kajakpaddling på Skälderviken. Bilderna av det stilla vattnet och de färgglada kajakerna mot den gråa novemberhimlen framkallade något inom mig – en längtan att återupptäcka kajakpaddling, en aktivitet jag inte utforskat sedan jag var i tonåren.
Jag minns med klarhet mitt första äventyr med en kajak. Jag var omkring 15-16 år gammal och känslan av frihet och spänning när jag skar genom vattnet var obeskrivlig. Jag minns hur jag kände mig både stark och sårbar samtidigt, ensam med vattnet och himlen som mitt sällskap.
Kajak. Nu? Varför då?
Varför känner jag mig nu, år senare, lockad att återvända till denna gamla hobby? Kanske är det känslan av att vara ett med naturen, den tysta glidningen över vattnet, eller kanske bara längtan efter en ny utmaning. Kanske är det en kombination av allt detta.
I en värld där vi ständigt är uppkopplade kan kajakpaddling vara ett perfekt sätt att koppla av och komma bort från vardagens stress. På vattnet finns det ingen skärm som distraherar, bara vågornas lugna rytm och paddelns tysta rörelser genom vattnet.
Kajakpaddling är inte bara bra för kroppen, men också för själen. Det är en lågintensiv träning som stärker överkroppen och förbättrar konditionen, samtidigt som det ger mental klarhet och förnyad energi.
Efter att ha läst om novemberpremiären på Skälderviken, känner jag att det är dags att planera en egen paddlingstur. Men var börjar man?