Som jag skrev tidigare så får jag ofta frågan hur jag behåller en så positiv attityd och livssyn. Det finns många bra sätt att göra det. Det finns även ett dåligt sätt, eller troligtvis flera. Men att ljuga för sig själv att man mår bättre än man gör. Eller kanske inte ljuga, kanske det ska vara inse. Det är inte ett bra sätt.
Då känns det skönt att ha någon att prata med om allt som händer i mitt liv just nu. Någon som står utanför allt, som kan se objektivt på allt, ofärgat av tidigare vänskap. Det är mycket som har hänt på sistone och det känns som om jag behöver hjälp att bearbeta allt detta. Psykologen har sagt att det är helt normalt att reagera på detta vis efter en skilsmässa och jag känner mig trygg med henne. Hon ger mig verktyg för att hantera mina känslor och tankar på ett mer effektivt sätt. Jag vet att det tar tid, men jag är tacksam för all hjälp jag kan få just nu.
Självklart pratar jag även med mina vänner och min familj om mitt mående. E vet också att jag inte mår bra alla dagar. Det känns skönt att veta att jag faktiskt har stöd från andra om jag behöver det.